Idag var det dags för återbesök på Ortopediska huset.
Jag fick strikta order om att använda kryckor när jag gick efter operationen, jag fick inte belasta knät böjt, och jag skulle framför allt röra mig så lite som möjligt första veckan. Jag skulle göra vissa övningar med knät så att det inte skulle stelna till helt och hållet, men annars skulle jag mer eller mindre sitta stilla så mycket som möjligt. De första två dygnen efter operationen fick jag bara gå till och från toaletten och sängen, annars skulle jag sitta helt stilla.
Dessa förhållningsorder hade troligtvis varit mycket enklare att hålla sig om till om det varit så att jag haft ont i knät, men det enda som kännts har varit att det varit aningen stelt samt att det varit rejält lindat så det har därigenom tagit emot att böja det.
Nåväl, återbesöket var det.
Hade tid 10:20, och faktiskt komma in redan 10:25.
Efter att jag tagit av mig byxorna och lagt mig på undersökningsbordet så tog läkaren fram en sax och klippte bort bandaget som satt runt knät. Han lämnade kompressen som sitter över operationssåret tills vidare. Jag fick böja på knät ett par gånger, “Med hälen mot underlaget!”. Sedan sa han att jag nu inte skulle använda kryckorna något mera, utan nu ska jag gå – med korta lugna steg. “Böj på knät, precis som med det andra, när du går! Håll inte igen!” Jag ska alltså gå och belasta knät, men ta det lugnt. “Räkna inte med att kunna springa och träna löpning förrän i höst!”
Var ute igen 10:35! Farsan, som skjutsade mig, hade knappt hunnit parkera bilen och komma in i väntrummet innan jag kom ut igen och sa att nu fick gå tillbaka och hämta bilen igen för nu skulle vi hem igen.
Ja, ja – det verkar inte som att det blir någon basketsäsong överhuvudtaget under 2004. Vi får väl se om jag kommer tillbaka, och om jag får komma tillbaka som elitdomare något mera – någonsin.