Hur bär man sig åt för att lyckas med konststycket att förlora med 3-4 under ordinarie tid när man leder med 3-1 med bara drygt 7 minuter kvar av matchen? Vi kan säga “SSK i mitt hjärta” hur mycket som helst, men det känns inte som att spelarna i årets upplaga kan säga att hjärtat är med i deras spel.