I slutet av Oktober 2003 började jag hjälpa Anna med att försöka hitta en ny hund (schäferhane) eftersom hennes hund (Titan) blivit gammal och hon var osäker på hur länge han skulle leva. Hon ville skaffa ny hund medans Titan levde för att få så mycket hjälp som möjligt av honom med uppfostran av en ny valp.
Efter att ha letat mig fram genom kennel-djungeln hittade jag en kennel som heter Norpatorp, som drivs av Carina Westerlund, som skulle ha valpar i mitten av November (förväntad leverans i mitten/slutet av Januari -04). Efter ett antal försök så lyckades jag till slut få tag i Carina på telefon och meddelade vårt intresse i att köpa en valp av henne. Hon berättade att hon hade flera intressenter än oss, men hon sa också att hon inte hade något “ordnat” kösystem utan att hon bestämde vem som fick köpa hennes valpar.
Valparna (2 tikar och 3 hanar) föddes den 13 November hos sin fodervärd, Ingela, i Vargön utanför Vänersborg och Trollhättan. Carina var lite osäker på hur hon ville göra med valparna, om hon skulle ta hem dem till sig i Falun inför försäljningen eller om hon skulle åka ner till Ingela när det var dags att sälja valparna. Hon bestämde sig senare för att lämna dem hos Ingela och åka ner när det var dags.
Anna var väldigt orolig att hon inte skulle få köpa någon valp av Carina eftersom hon inte har några som helst tävlingsreultat att visa upp som kunde visa att hon faktiskt kunde uppfostra och ta hand om en hund av denna kaliber. Jag sa att hon ju hade något mycket bättre att visa upp än tävlingsresultat – nämligen Titan. Så vi beslöt att om/när vi skulle åka och titta på valparna och träffa Carina så skulle vi ta med Titan.
När valparna var en vecka gamla fick jag ett mail från Carina där hon uttryckte en önskan om att få prata med Anna om det eventuella valpköpet, detta för att det är Anna som kan något om hundar – jag skötte bara kontakten. Efter diverse kommunikationsstrul så skickade till slut Anna ett mail till Carina med mycket information om sig själv och sin hund, samt referenser till andra “hundmänniskor” som kunder verifiera Annas hundkunskaper. Någon dag senare så lyckades de få tag i varandra på telefon också, och pratade i mer än en timme. Under detta samtalet framkom att av de tre hanarna i kullen så hade Norska polisen kontrakt på två stycken, men den tredje skulle Anna få köpa.
Söndagen den 30/11-03 (första advent) satte vi oss i bilen (med Titan) för att åka och hälsa på Ingela och valparna, dessutom skulle Carina vara där så vi tyckte att det passade extra bra att åka denna helg. Jag hade kameran med mig och bilderna från besöket finns här.
Utöver det drygt timslånga telefonsamtalet ett par dagar tidigare fick nu Carina chansen att prata med Anna i drygt 3 timmar “face-to-face”, och dessutom fick hon träffa Titan. Detta gjorde att hon nu inte var minsta tveksam till att sälja en av valparna till Anna.
Under besöket fick vi veta att Norska polisen gör ett test för att avgöra vilka valpar de vill ha på 49:e dygnet, dvs. efter 7 veckor, och tar sedan med sig dessa valpar. Eftersom valparna måste vara veterinärbesiktigade vid försäljningstillfället, och denna besiktning endast gäller i 7 dagar från utförandet så skulle vi vara tvugna att hämta våran valp också senast den 7/1-04, vid knappt 8 veckors ålder. Det kändes som att detta var på gränsen till tidigt men ville vi ha en av dessa så var det det som gällde.
I bilen på vägen hem pratade vi om hur vi skulle “valpsäkra” lägenheten, vad vi behövde handla i leksaksväg, i matväg etc. Anna var väldigt glad att det gått så bra, och att hon nu blivit lovad en valp.
Tisdagen innan vi åkte till Vargön upptäckte jag när jag var ute med Titan på lunchen att det verkade på färgen som att han hade blod i urinen. Efter att ha pratat med Anna så ringde jag till Södra Djursjukhuset och bokade en akuttid på kvällen för att se om de kunde hjälpa oss att avgöra varifrån blodet i urinen kom. Det blev väldigt oroligt ett tag eftersom Titan var så pass gammal (10 år och 8 månader).
Väl på djursjukhuset så konstaterade en veterinär att hans prostata i alla fall inte var onormalt stor, hon tittade också på urinprovet jag hade med men kunde inte konstatera några kristaller som skulle tyda på urinsten – däremot tyckte hon att det var väldigt mycket blod i urinen (i en kaffemugg av papp så såg det ut som kaffe). De hade dessutom ingen lab-assisten på plats på kvällen som kunde göra en mer utförlig analys så hon bad mig återkomma dagen därpå med ett nytt urinprov som de kunde analysera mera noggrant. Hon tyckte också att vi skulle boka en tid för en ultraljudsundersökning av prostatan och urinblåsan för att kontrollera mera noggrant. Vi fick denna tid en vecka senare, tisdagen 2/12-03 10:20.
Dagen därpå åkte jag förbi och lämnade ett nytt urinprov på väg till jobbet, och bokade samtidigt en tid för en telefonuppföljning av detta urinprov av en veterinär.
På eftermiddagen ringde samma veterinär som vi träffat kvällen innan och meddelade att det inte verkade vara urinsten men att det var väldigt mycket billirubiner (tror jag det hette) i blodet som var i urinet, detta tydde på att blodet kom från levern eller något annat organ med mycket blod i.
Tisdagen 2/12 10:20 var vi så åter på Södra Djursjukhuset med Titan, för att ta blodprov och för att göra undersökning av urinblåsa och prostata med ultraljud.
Veterinären undersökte honom och kom fram till att han inte hade några kristaller i urinblåsan som skulle tyda på urinsten. Prostatan var aningen förstorad, men det var väldigt marginellt och fullt natruligt på en så gammal hund. Hon fortsatte uppåt i buken och kom till mjälten, som hon tyckte såg konstig ut – så konstig att hon var och hämtade en kollega för att få en andra åsikt. De kom tillsammans fram till att det på mjälten satt en stor blödande tumör (det var detta blod som Titan sedan kissade ut), och att de ville ha honom röntgad för att se om det eventuellt var flera organ som var drabbade.
Efter mycket om och men så lyckades till slut sköterskan att ta de röntgenbilder som veterinären ville ha. När hon sedan undersökt dessa så kom hon in till oss och berättade att hon inte kunde se om fler organ var drabbade eller inte, men att hon helst skulle vilja operera Titan snarast. Dels för att kunna se om tumören var god- eller elakartad, och dels för att se om det spritt sig.
Anna fick ett antal alternativ av veterinären att ta ställning till.
Skulle hon (veterinären) överhuvudtaget operera Titan? Om inte så skulle han sakta men säkert förblöda invärtes.
Om hon skulle operera, och det skulle visa sig att det var en elakartad tumör som spritt sig till levern (som sitter väldigt nära mjälten) så behövde hon ha fått ett besked i förväg om hon skulle låta honom somna på operationsbordet eller om hon skulle sy ihop honom och väcka honom igen.
All denna information, och de beslut som nu måste tas kom lite chockartat. Vi hade ju åkt dit för att se om han hade urinsten.
Anna tog med sig Titan och gick en sväng runt i omgivningarna runt djursjukhuset och rinde sin mamma och sin syster för att prata med dem om de beslut hon måste ta. När hon kom tillbaka så letade vi fram Titans favoritleksak, gummiringen, som vi hade låg i bilen, och så lekte Anna med honom en stund innan vi gick tillbaka in för att meddela att Anna bestämt sig för att låta dem operera honom snarast.
Klockan var nu straxt efter 12 och vi frågade hur lång tid hon trodde att det skulle ta innan hon hade ett besked till oss och fick svaret att det skulle nog ta bortåt 4 timmar. Under tiden åkte vi hem för att äta lunch.
När vi kom hem upptäckte jag att jag fått ett mail från Carina Westerlund, och helt plötsligt blev dagen ännu jobbigare.
Nu till allvarligare saker… USCH, USCH.
Jag har en RÄTTIGHET i mitt Avtal/min Garanti som har HÖGSTA prioritet, vilket innebär att den som tävlat sin hund till SBCH i spår/sök/rapport/skydds har rätt att ta en valp ur en valfri kull och gå före alla andra.
Jag har fått signaler om att det ev. kan vara så att en hane ur Birkas kan gå som “championatvalp” … och om så är fallet, blir det Er valp.
Jag kan inte bryta mitt kontrakt med Norska staten/polisen (Har inte råd med kostnader för kontraktsbrott).Jag har begärt besked om uttaget av ev. championatvalp innan den 10/12, så att både jag och Ni får besked.
Utan att måla “fan på väggen” så kan jag ge er möjlighet att vara no 1 på den kullen som görs i jan-feb, föds mars-april, lev. maj-juni, och då kombinationen Korad Norpatorps Osis / SBCH Korad Norpatorps Kubik.
Jag hoppas att Ni avvaktar beskedet och samtidigt funderar på om Ni, i värsta fall, kan tänka Er att vänta på nästa kull.
Om det känns omöjligt ska jag givetvis hjälpa Er med att hitta en hund som har lika stor potential och med rätt stam.Håll tummarna.
Jag ringde till Carina och fick tag i henne och berättade för henne vad som hänt och var Titan befann sig samt att jag inte vågat berätta för Anna om vad som stod i hennes mail. Hon blev bestört, dels för att hon träffat Titan, dels för att hon visste hur mycket Titan betydde för Anna, dels pga. informationen till oss i det mail hon skickat (ovan). Hon tyckte inte att jag skulle berätta något för Anna om hennes mail, utan ge henne lite tid att undersöka saker lite närmare.
Under tiden satt jag i en otroligt jobbig sits, jag visste ju vad som stod i Carinas mail och jag visste också hur mycket Anna såg fram emot den nya valpen och att tanken på den hjälpte henne att klara dagen när Titan låg på operationsbordet. Vi hade ju dessutom börjat planera att åka ner till Ingela igen veckan därpå (när Carina skulle dit igen) för att se valparna igen. Vad skulle jag säga till Anna när hon ville planera den resan?
Klockan 16:25 ringde så veterinären. Hon berättade att levern inte var drabbad, däremot fanns det elakartade metastaser spridda i hela bukhålan. En kvalificerad gissning från hennes sida var att Titan skulle ha ungefär 3 månader kvar att leva med ständigt degraderande hälsotillstånd, dessutom låg han nu på operationsbordet och konvalecensen från denna operation skulle troligtvis ha tagit ett par veckor vilket kanske kunde gett honom endast ett par veckors “frisk” tillvaro innan cancern tog hans liv.
Anna beslutade att han inte skulle behöva genomlida allt detta, utan att veterinären skulle avliva honom på operationsbordet.
Jag skickade ett mail till Carina på kvällen och informerade henne om händelseförloppet och bad henne samtidigt att vädja till den som ville ta Annas valp som championatvalp att han skulle vänta till nästa kull. Dessutom undrade jag vad jag skulle säga till Anna om denna sak, eftersom hon var totalt förkrossad men samtidigt såg fram emot att få hämta en ny valp i Januari.
Dagen därpå fick jag svar från Carina, där hon skrev att hon hade en kamrat som hade en valp av “rätt” kaliber som hon inte fått såld pga. att hon inte hittat rätt köpare än. Carina hade pratat med henne efter det att hon fått mitt mail och förklarat vilken situation vi var i, och tyckte att vi skulle kontakta den här kvinnan i Köping (Saga-Lena) snarast. Valpen var då drygt 15 veckor (född 18/8 -03).
Jag skickade vidare detta mail (och Carinas från dagen innan) till Anna samtidigt som jag ringde henne och förklarade situationen. En timme senare rinde Anna till mig och undrade om det var ok att vi åkte till Köping på kvällen för att hälsa på Saga-Lena och valpen (som då hette Torboldts Banzai). Vi åkte dit, med kamera naturligtvis de bilderna finns här.
Det var ett mycket trevligt besök och Anna och Saga-Lena kom väldigt bra överrens. De bestämde att Saga-Lena skulle boka tid hos veterinären för besiktning av lille Oktan (Banzai).
Veterinären besiktigade honom Fredag förmiddag och Anna bestämde med Saga-Lena att vi skulle komma och hämta honom på Söndagen.
Nu har vi haft honom i knappt 2 veckor, och han är en fantastisk glädjekälla som hjälpt Anna massor i att komma över förlusten av Titan.