Idag var det så dags för att ta bort stygnen i knät efter operationen för 3 veckor sedan.
Med en mamma som är distriktssköterska så har jag under veckorna som gått bytt kompressen över såret ett antal gånger, och senaste veckan varit helt utan kompress och bara haft tubgas över knät. Det var inte populärt hos läkaren.
“Va, har du tagit bort kompressen? Varför då?”
“Jag skiter i vad distriktssköterskan sa, jag sa att kompressen skulle sitta kvar.”
“Titta här, nu är det ju alldeles irriterat här”
Sedan skulle alltså stygnen bort, då ryckte han medvetet bort hårstrån från knät också med kommentaren:
“Nu kommer det med lite hårstrån här, men det är för att du har jävlats med mig.”
Ja, ja, efter att ha träffat honom 3ggr tidigare så gick det ungefär som väntat. Jag gissade på att han skulle kommentera att jag inte hade kompressen kvar, och jag har lärt mig hur han kommenterar det på de gånger jag träffat honom tidigare.
Berättade för “distriktssköterskan” (morsan) vad han sagt och hennes enda kommentar var:
“Anledningen till att det var irriterat runt såret berodde mera på att han låtit stygnen sitta kvar så länge.”
Han sa i alla fall att jag cykling var mycket bättre som konditionsträning till en början så om ett par månader kommer Meridan fram.