Onsdagen 18/2-04 var det så dags för operation av mitt högra knä. Orsak och bakgrund finns i detta inlägg.
Jag skulle vara på plats 09:30 för att opereras 10:00, och trodde att det hela skulle ta ungefär en och en halv timme så att Anna skulle kunna vänta på plats efter att ha gått ett varv med Oktan i Observatorielunden intill.
När sköterskan kom för att hämta mig så frågade jag ungefär hur länge det skulle ta innan jag skulle kunna åka hem, och då sa hon att jag skulle tidigast få åka hem efter klockan 13:00. Då bestämde sig Anna för att inte vänta utan att hon skulle ta sig till Rikard under tiden och vänta där istället. Hur hon tog sig dit är en separat (och ganska läsvärd :-)) historia som finns beskriven i detta inlägg.
Jag blev ledd in i ett rum som kunde varit vilket sjukhusrum som helst, det fanns 2 sängar och 2 skåp för att låsa in kläder och värdesaker.
Jag fick en sjukhusskjorta att ta på mig och fick sedan lägga mig på sängen och vänta, klockan var nu straxt efter 10.
Vid 10:30 kom läkaren (Christian Åkermark) in för att säga hej, berätta vad han tänkte göra och rita lite på mitt knä med en penna hur han skulle skära. Sedan sa han att narkosläkaren skulle komma straxt och prata med mig. Hmm, narkosläkare, det indikerar narkos och inte, som jag trott hela tiden, lokalbedövning.
Straxt efter 11 kom narkosläkaren, han frågade hur jag mådde, om jag var helt frisk och om jag varit sövd tidigare. De har tydligen numera valt att söva de flesta patienter vid operationer, och frångått ryggmärgsbedövning vilket de tydligen använt tidigare. Jag klagar inte, ryggmärgsbedövning har jag aldrig hört något bra om däremot har jag ett par kamrater som haft skräckhistorier att berätta det.
Vid 11:30 kom så narkosläkaren tillbaka och sa att nu var det dags för mig. Han tog med mig till operationssalen där jag fick lägga mig på britsen som fanns där. 2 sköterskor som var i rummet började se till att mitt ben skulle vara rätt placerat under tiden som narkosläkaren förberedde narkosen.
Han började med att kolla mitt blodtryck, vilket var bra (120/80), och med manchetten fortfarande sittande på armen så satte han in en droppkanyl i armvecket på mig. Jag fick dropp, och så sa han att jag skulle få lite lugnande medel innan han sövde mig så han gav mig en hel spruta av något in i kanylen. Efter ca 20 sekunder kändes det som att jag var helpackad, som jag druckit en hel flaska whisky och den började verka på 20 sekunder…
Han gick iväg ett par minuter och kom tillbaka och sa att jag skulle få lite till innan han sövde mig. Jag såg hur han satte dit sprutan och började trycka i mig innehållet – sedan vaknade jag 50 minuter senare (vid 12:30) tillbaka i sängen i “mitt” rum, med knät i paket.
Jag var nog bara halvvaken en stund, men jag passade på att ringa till Anna och säga att hon inte behövde fundera på att komma och hämta mig riktigt ännu. Jag skulle vakna ordentligt och sedan skulle Christian Åkermark komma in och ge mig lite förhållningsregler samt ett par återbesökstider.
Jag somnade igen sedan och sov i 45 minuter till ungefär, sedan kom sköterskan in och gav mig lite fika – kaffe, juice och 2 mackor – det var fantastiskt gott.
Jag skickade SMS till Anna och sa att det skulle dröja ytterligare innan jag skulle få åka därifrån, jag fick svar att hon mådde dåligt och var osäker på om hon skulle kunna köra och hämta mig. Jag svarade tillbaka att jag kunde ta en taxi till Rikard så hon skulle slippa köra.
Christian kom in och berättade att han tyckte det gått bra, men att det nu var upp till mig om det skulle bli bra. Operationsdagen och dagen efter fick jag bara gå till och från toaletten, INGET annat. Han ville att jag skulle försöka böja lite på knät emellanåt i sittande läge, men absolut ingen belastning på knät när det var böjt. Han sjukskrev mig en vecka och undrade vad jag jobbade med, om jag kunde jobba hemifrån veckan efter sjukskrivningen – annars skulle han sjukskriva mig två veckor. Jag sa att jag kunde jobba hemifrån. Jag fick 2 återbesökstider, 25/2-04 och 10/3-04 (en respektive tre veckor efter operationen). Fram till första återbesöket ska bandaget sitta kvar orört, och jag får inte belasta knät i böjt läge.
Jag blev utkörd i receptionen med rullstol, och bad receptionisten att hjälpa mig med en taxi. Hon undrade om jag fått tid för återbesök, och jag berättade att jag ska tillbaka om en vecka. Då sa hon att hon skulle ordna med 3 resor, hem efter operationen och fram och tillbaka för återbesöket. Jag sa att jag inte behövde resorna för återbesöket, och att den jag ville ha nu inte var hem, utan inom Stockholm.
Taxin kom 15:50 efter 20 minuters väntan (dvs. avsevärt mycket senare hemresa än vad jag gissat när jag kom dit på morgonen). Han visste inte hur han skulle ta sig från Ortopediska huset till Valhallavägen 54, och hans GPS-navigator ville skicka oss runt halva stan. Som tur var hittar jag ganska bra i Vasastan så jag kunde avstyra en rejäl omväg.
Anna kom ner och hjälpte mig med dörren och hissen hos Rikard, sedan fick hon och Rikard tillsammans försöka hålla Oktan på lite avstånd medans jag fick av mig skor och jacka och kunde klättra ner i Rikards soffa innan han fick komma och hälsa på mig. Valp som han är så vill han gärna hälsa ganska våldsamt, och med tanke på att han ju i stort sett är fullvuxen kroppsmässigt så kan man få sig ett par rejäla smällar om man inte kan parera honom ordentligt – vilket inte är helt enkelt när man går på kryckor.
Under kvällen tittade Anna och jag på The Firm med Tom Cruise, efter John Grishams bok, medans Rikard jobbade och sedan åt vi Indisk mat.
Efter filmen och maten mådde Anna tillräckligt bra för att köra hem, så vi var hemma igen straxt efter 21:00 på kvällen.